Europeiska kommissionens årliga rapport om den inre marknaden och konkurrenskraften 2024 tittar på hur digitalt antagande och hållbarhet på den inre marknaden har utvecklats under det senaste året.
annonsDen europeiska inre marknaden bildades 1993 för att möjliggöra fri rörlighet för människor, varor, tjänster och kapital i hela Europeiska unionen. Det är världens största handelsblock, som består av 27 EU-länder och med mer än 440 miljoner konsumenter. Liechtenstein, Island och Norge har också tillträde till området genom avtal om ekonomiskt område, med vissa undantag. Schweiz, å andra sidan, har endast delvis tillgång till denna inre marknad genom bilaterala avtal.
Sedan den skapades har den europeiska inre marknaden säkerställt att EU:s ekonomi har tillgång till olika utbudskällor, en bred efterfrågepool och flera möjligheter att utöka produktion och innovation. Detta stärker EU:s globala förhandlingsposition, samtidigt som det bidrar till starka arbetsvillkor och sociala rättigheter.
Regelkomplexitet och implementering förblir dock en pågående utmaning.
Europeiska kommissionen publicerade nyligen sin årliga inre marknad och konkurrenskraft 2024. Rapportera, beskriver målen, utmaningarna och fördelarna med den europeiska inre marknaden under det senaste året. Denna rapport rekommenderades av Europeiska rådet i mars 2023 och tar den tidigare årliga rapporten om den inre marknaden ett steg längre för att bättre övervaka den inre marknadens konkurrenskraft.
Rapporten fokuserar i första hand på den inre marknadens nio konkurrensfaktorer och de årliga framsteg eller bakslag som dessa har mött hittills. dessa är:
- Offentliga investeringar och infrastruktur
- energi
- utbildning och färdigheter
- Forskning och innovation
- cirkuläritet
- tillgång till privat kapital
- Den inre marknadens funktion
- Handel och öppen strategisk autonomi
- digitalisering
Utveckling av geopolitiska och ekonomiska utmaningar på den europeiska inre marknaden
Efter motgångarna för flera sektorer på grund av pandemin och den pågående konflikten mellan Ryssland och Ukraina, har EU-kommissionen vidtagit flera steg för att förbättra handelsblockets motståndskraft.
Dessa inkluderar att minska Rysslands energiberoende, etablera en mer mångsidig uppsättning leveranspartners och prioritera digitala och gröna övergångar, även känd som tvillingövergången. Detta innebär att även om det finns ett större fokus på digital adoption och utveckling av individer, företag och myndigheter, så görs det så hållbart som möjligt. Andra klimatmål, som nettonoll och utsläppsminskningsmål, blir också viktigare.
Pågående utmaningar som geopolitiska spänningar, riskerna med tekniska framsteg som artificiell intelligens, arbetskraftsbrist och stigande inflation och räntor fortsätter dock att utgöra ett hot mot dessa mål. Kinas växande dominans inom elfordon (EV) och halvledarindustrin är ett annat hot mot EU.
EU:s finanspolitiska situation försämrades också avsevärt förra året, vilket bidrog till att företag kämpade med att göra kapitalinvesteringar. Detta beror främst på skyhöga räntor och strängare krav på lånegränser och nya lån.
Å andra sidan har EU högkvalitativ infrastruktur, forskning, tjänster och en utmärkt tillverkningsbas, vilket ger EU ett försprång när det gäller att utveckla ren teknik. Dessa skulle kunna räcka långt för att ta itu med de utmaningar som nämns ovan, särskilt när det gäller att utveckla unika elfordon och halvledare.
Åtgärder som faciliteten för återhämtning och motståndskraft (RRF), EU:s sammanhållningspolitiska fond och liknande program har också gett ett betydande bidrag till att driva på den digitala och gröna omställningen, även i tider av låga kapitalinvesteringar och skakigt förtroende.
Dessutom arbetade Europeiska rådet i slutet av förra året också på Europeiska unionens utvidgningsplan, som skulle utöka räckvidden för den inre marknaden genom att inkludera fler kandidatländer. Detta inkluderar att förbättra de djupa och omfattande frihandelsområdesavtal som redan ingåtts med Moldavien och Ukraina för 2023-2024.
Gröna mål och digitala mål i rampljuset
arbetande personal dokumentera Ovanstående rapport åtföljs av den första årliga rapporten om nyckelresultat från European Industrial Ecosystem Monitoring Agency (EMI). EMI används av EU-industrimedlemmar, politiska beslutsfattare och medlemsstater för att bedöma framstegen i tvillingövergången mellan branscher genom att undersöka takten för teknikanvändning av företag och individer. Vi överväger också hur konkurrenskraftig EU-teknik är jämfört med dess globala kollegor.
Enligt EMI kommer endast 69 % av små och medelstora företag (SMF) att ha en grundläggande nivå av digital styrka 2022, vilket är långt under EU:s mål på 90 % till 2030.
Digital intensitet mäts som: DigitalStyrkaindex (DII) tar hänsyn till 12 utvalda digitala parametrar, inklusive användningen av AI, webbplatser, sociala medier och anställds datoråtkomst.
Företag med en grundläggande nivå av digital styrka uppfyller minst fyra av dessa 12 utvalda parametrar, medan företag med hög digital styrka uppfyller mellan sju och nio av kriterierna. Företag med mycket höga hållfasthetsnivåer uppfyller parametrarna 10-12.
EMI påpekar dock att 49 % av små och medelstora företag säger att de accelererar sina investeringar i digital teknik, med flyg- och försvarsföretag, grön teknik och jordbrukslivsmedelsföretag som leder vägen.
Vissa tjänstebaserade sektorer, som turism, led också av kompetensbrister, med begränsad tillgång på digitala och gröna färdigheter trots stor efterfrågan. Efterfrågan på digital kompetens var särskilt stor inom den kreativa och kulturella sektorn samt inom byggsektorn.
annonsDigitala företag inom elektronik-, mobilitets- och detaljhandeln fick flest investeringar från europeiska riskkapital- och private equity-företag 2021. Men jämfört med det mycket större USA är privat finansiering fortfarande ganska stillastående i EU. än Europa.
