I slutet av förra året nådde europeiska förhandlare en första överenskommelse om ett landmärkeslag som skulle hålla stora företag inom mode och andra branscher ansvariga för arbetsmissbruk och miljöskador i deras leveranskedjor.
Det svårvunna avtalet mellan medlemsländerna beskrevs då som en ”svag kompromiss”.
Dess bräcklighet avslöjades när ansträngningarna att anta lagförslaget stannade på grund av motstånd i sista minuten från Tysklands affärsvänliga politiker. Omröstningen om att ge lagförslaget ett första grönt ljus har skjutits upp två gånger sedan i fredags.
Situationen riskerar en viktig del av EU:s agenda att skärpa kraven på företag att verka på ett grönare och mer socialt ansvarsfullt sätt. Detta återspeglar en allt starkare motreaktion mot strängare och dyrare hållbarhetsregler.
Vad är problemet?
EU:s Corporate Sustainability Due Diligence-direktiv kommer att kräva att stora företag runt om i världen som säljer produkter i EU rapporterar och vidtar åtgärder mot miljö- och mänskliga rättigheter i sina leveranskedjor.
De föreslagna reglerna skulle gälla europeiska företag med mer än 500 anställda och en global nettoomsättning på mer än 150 miljoner euro (161 miljoner USD). Även internationella företag med intäkter på över 150 miljoner euro i EU kommer att omfattas av förordningen, men det kommer att dröja tre år innan den träder i kraft. Med andra ord kommer de flesta av världens största och kända modemärken att finnas under dess paraply.
Böter för att bryta mot reglerna kan uppgå till 5 % av ett företags globala omsättning, och företag som inte tar itu med skadan kan få civilrättsligt ansvar.
Supportrar ser förslaget som ett genombrott i ansträngningarna att övervaka globala leveranskedjor och förhindra stora företag från att effektivt undvika ansvar för sina miljömässiga och sociala konsekvenser. (Leverantörerna är dock oroliga för att företag helt enkelt kommer att flytta bördan av efterlevnad på sig själva.)
FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter Volker Türk sa på tisdagen: ”Denna process har verkligen väckt hopp om att stora företag kommer att säkerställa en effektivare hantering av risker för mänskliga rättigheter.” ”Om det här direktivet skulle misslyckas nu, skulle det vara ett stort slag.”
Kritiker klagar över att lagen ställer betungande rapporteringskrav på företag som ofta inte är verkställbara. Men systemet har anammats av förespråkande grupper inom modeindustrin som Sustainable Apparel Coalition och Global Fashion Agenda, vars medlemmar inkluderar många av världens största varumärken och klädtillverkare.
”Vi är oroade över den senaste politiska utvecklingen som hotar att spåra ur denna ansträngning”, säger SAC:s vicepresident Andrew Martin. ”Beslutet att inte anta eller ens fördröja denna viktiga lagstiftning ses inte bara som ett missat tillfälle utan också ett stort bakslag för globala ansträngningar för harmonisering av lagstiftning och implementering av hållbara affärsmetoder. Det kommer att höja ribban.”
Varför On The Rocks?
EU:s ansträngningar att städa upp företagens försörjningskedjor kommer som en del av dess Green Deal, som syftar till att se över blockets ekonomi i linje med globala mål för att stoppa de värsta effekterna av klimatförändringarna. Detta är en del av en bredare uppsättning politik som har genomförts.
Visionen, som ser att EU följer några av de mest ambitiösa klimatlagstiftningarna i världen, utvecklades efter valet 2019 och mitt i en våg av protester till stöd för klimatåtgärder.
Men med nästa val till Europaparlamentet som är planerat till juni, genomgår politiken stora förändringar. Populistiska och affärsvänliga politiker får draghjälp i en ekonomi som drabbats av pandemin, kriget i Ukraina och skyhöga energipriser, och hårdare miljöregler överbelastas företag med byråkratisk byråkrati, insisterande och försenar europeiska åtgärder.
Ändå blev många förvånade när den procedurmässiga omröstningen om European Due Diligence Act, som ursprungligen var planerad till den 9 februari, plötsligt gick igenom. Frågan härrör från en splittring i Tysklands styrande koalition, där minoritetspartier förvandlar regeln till en inrikespolitisk röd flagga mitt i en ekonomisk nedgång och osäkerhet om framtiden för landets industrisektor.
Efter att Tyskland signalerade sin avsikt att lägga ner sin röst i fredags följde andra länder efter, vilket försenade omröstningen. Ämnet återfördes på dagordningen för ett nytt möte på onsdagen, men sköts tillbaka igen.
För att lagförslaget ska godkännas måste medlemsländer som representerar en majoritet av blockets befolkning godkänna det. Även EU-parlamentet har att säga till om, men fönstret för att anta lagförslaget stängs inför valet i juni. Vanligtvis måste lagar formellt godkännas flera veckor i förväg. Vissa fruktar att om lagen inte antas då, kan den mer högerinriktade kongressen döda den helt och hållet.
”Det här känns som en gång på ett decennium möjlighet för företag att bli mer ansvarsfulla med sina leveranskedjor”, säger hållbart modeförespråkare George Harding Rawls. Utan lagstiftning ”skulle det kännas som att vi bara fortsatte med business as usual vid den exakta tidpunkten vi behövde vara mer ambitiösa.”
Vad betyder det för mode?
Även om ödet för EU:s due diligence-direktiv för närvarande är osäkert, står modebranschen fortfarande inför fler regleringar som kräver att företag vet var och hur deras kläder är tillverkade.
Flera mål (direkt eller som en del av bredare branschinsatser) riktar in sig på sektorns miljöavtryck, inklusive strängare regler kring greenwashing, strängare miljökrav och strängare ekodesignstandarder, åtgärder har redan godkänts.
Flera länder, inklusive Frankrike och, ironiskt nog, Tyskland, har redan infört sina egna lagar om due diligence som riktar sig till stora företag som verkar på dessa marknader. New York Fashion Law syftar till att införa liknande åtgärder i USA. Företag kan i slutändan behöva hantera ännu mer huvudvärk och ett bredare lapptäcke av regelverk.
”Regler för sunt förnuft är oundvikliga”, säger Maxine Beda, grundare av New Standards Institute, en tankesmedja för hållbart mode och en ledande förespråkare av New Yorks modelag. ”Förseningar från EU kommer inte att stoppa reglerna, det kommer helt enkelt att ge staten New York ledningen när det gäller att fastställa villkoren.”
Men att inse den ambitionen kommer sannolikt att bli ännu svårare om ansträngningarna att stärka tillsynen i EU, den reglerande gränsen, vacklar. Det kan ha en ”kylande effekt” någon annanstans, varnar Pascal Moreau, grundare av PR-konsultföretaget Ohana. ”Lite osäkerhet hjälper inte.”