En oroande atmosfär sprider sig över den gamla kontinenten. Innovativa kinesiska producenter till låga kostnader utmanar Europas ärevördiga industri och oroar beslutsfattare. Europa har bara en liten roll att spela i den tekniska revolutionen. Marknadsvärdet för USA:s ”Magnificent Seven” teknologijättar är ungefär lika med det sammanlagda börsvärdet för de 27 EU-länderna. I en intervju förra veckan uppgav president Emmanuel Macron sin diagnos. Det kan inte finnas någon stormakt utan ekonomiskt välstånd och teknisk suveränitet, men ”Europa genererar inte tillräckligt med välstånd per capita.” Detta kräver stora mängder kapital och ett finansiellt system med goda resurser som styr besparingar till lovande investeringsmöjligheter över hela kontinenten.
Problemet är att EU:s finanser förblir ineffektiva och gränsbundna. Det är därför viktigare än någonsin att främja bank- och kapitalmarknadsreformer.
För tio år sedan var Europas banksektor på randen. Söderns statsskuldskris har avslöjat en helvetisk slinga av förstörelse. Problem i det ena spred sig till det andra, eftersom banker bestraffades med stora statsskulder och regeringar var tvungna att rädda banker i problem. Långivare var olönsamma, oälskade av investerare och besvärade av dåliga lån. För närvarande har dessa dåliga lån eliminerats och vinsterna har återhämtat sig. Aktier i UniCredit, en av Italiens största långivare, har överträffat Metas i år. Storbanker är nu föremål för europeisk övervakning och reglering, snarare än ett lapptäcke av nationella åtgärder. Men bankverksamheten på kontinenten förblir besvärlig och föråldrad.
Den europeiska bankunionen, som först föreslogs 2012, är fortfarande ofullständig, främst på grund av att ett gemensamt insättningsförsäkringssystem ännu inte har upprättats. Ett resultat är att doomloopen behåller sin kraft. En annan är att det är för lite gränsöverskridande verksamhet och integration. Tillsynsmyndigheter oroar sig för att om banker misslyckas kommer de att bli strandsatta med lån till riskfyllda gränsöverskridande låntagare. Utan ett gemensamt insättningsförsäkringssystem kräver regeringen att bankerna använder ring-fence för att samla in likviditet som skulle kunna vara mer lönsamt om de används på annat håll. Det råder ingen tvekan om att nu är det dags att driva på med en sådan plan, eftersom dåliga lån är låga överallt och även banker i söder är friska.
Bankerna är inte den enda källan till medel. Ytterligare ansträngningar behövs också för att skapa en europeisk kapitalmarknad som hjälper till att diversifiera riskerna. De inhemska marknaderna är underutvecklade, och enligt IMF involverar endast 30 % av företagsfinansieringen i euroområdet omsättbara värdepapper, jämfört med två tredjedelar i USA. Som ett resultat av detta låses européernas stora besparingar i bankinlåning, små och medelstora företag kämpar för att få finansiering och entreprenörer tar för stora risker. Enligt en uppskattning minskar en chock på 1 procentenhet av ett lands BNP-tillväxt konsumtionen med 0,8 procentenheter i EU, men bara med 0,18 procentenheter i USA, där smärtan delas av investerare, fordringsägare och regeringen. Det är vad det betyder. Inte konstigt att amerikaner blir mer proaktiva.
Ett förslag om en europeisk kapitalmarknadsunion lades fram 2015, men få framsteg har gjorts. För att investerare ska inse att det inte finns någon skillnad mellan grekiska och tyska värdepapper måste reglerna om konkurs, skatter, offentliggörande etc. harmoniseras. Jämfört med de hårda tullarna på kinesiska bilar är detta varken iögonfallande eller lätt. Detta är spenaten i den allmänna politiken.
låt oss äta grönsaker
Tullar lurar europeiska konsumenter genom att höja priserna på annars bra och billiga produkter. Som jämförelse har finansiella reformer kanaliserat Europas stora besparingar till lönsamma investeringar. Vi måste sprida risker bredare för att främja innovation och förbättra den ekonomiska motståndskraften. När USA och Kina går vidare i kapplöpningen om teknisk överlägsenhet är det förståeligt att oroa sig för att Europa hamnar på efterkälken. Men liksom dessa två supermakter är en av dess främsta styrkor skalan. För att komma ikapp måste Europa göra det bästa av det.
© 2023, The Economist Newspaper. Alla rättigheter förbehållna. Publicerad under licens av The Economist. Originalinnehåll tillgängligt på www.economist.com.
