Lås upp Editor’s Digest gratis
FT-redaktören Roula Khalaf har valt ut sina favorithistorier i detta veckovisa nyhetsbrev.
När BASF förra veckan meddelade att de säljer sin andel i två fabriker i Kinas Xinjiang-region, citerade det anklagelser om allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna av anställda hos en lokal samriskpartner som var ”inkompatibla med våra värderingar”.
Flytten följer på rapporter i tyska medier om att anställda hos företagets joint venture-partner, Xinjiang Marco Chemical Industry, påstås ha gjort ”hembesök” hos uiguriska familjer för att samla in bevis för att lämna in till myndigheterna.
BASF betonade att en granskning av dess verksamhet i Kina inte fann några tecken på kränkningar av mänskliga rättigheter i dess verksamhet i Xinjiang. Xinjiang är en region där den kinesiska regeringen har begått omfattande kränkningar av de mänskliga rättigheterna mot uigurer och andra muslimska grupper.
Men Marco gjorde inga försök att dölja det faktum att hans anställda genomförde statligt sanktionerade besök i uiguriska hem. Tvärtom, Der Spiegel rapporterar att uppgifter om dessa besök verkar finnas med i Malcors uttalande om företagens sociala ansvar.
Händelsen är ett tecken på att västerländska företag som är verksamma i Kina är alltmer oroade över den växande klyftan mellan värderingarna hos många investerare i deras hemland och den kinesiska regeringens, såväl som den växande klyftan mellan USA och framtida företag som riktar sig till leverantörskedjor i Xinjiang. Det belyser hur svårt det är att övervinna gällande EU-lagstiftning.
Geopolitiken kring mänskliga rättigheter håller på att förändras, vilket man såg 2021 när varumärken som H&M och Nike bojkottades i stor utsträckning av kinesiska konsumenter efter att de accepterat påtryckningar från sin hemmabas att sluta köpa bomull från Xinjiang. Straff för företag som hamnat i tvister kan bli snabb.
BASF, som bygger en petrokemisk fabrik för 10 miljarder euro i södra Kina, kommer sannolikt inte att möta en bojkott över sitt beslut att dra sig ur Xinjiang, säger Janne Warning, chef för ESG-kapitalmarknader på Union Investments. Den främsta anledningen till påståendet är att ”Kina behöver produkter som:” Tillverkade av BASF [in the country]”.
Men detsamma gäller inte nödvändigtvis för Volkswagen. Volkswagen är nu bara ett distributionsnav, men det blir den sista kvarvarande stora tyska koncernen med en fabrik i Xinjiang. ”Volkswagen behöver Kina för att sälja sina bilar, men Kina har redan en egen biltillverkare”, säger Warning och tillade att den Wolfsburg-baserade koncernen kommer att sälja ungefär hälften av sin vinst till Kina. Han betonade att det beror på
BASF:s beslut att dra sig ur Xinjiang kommer bara att öka pressen på Volkswagen att vidta liknande åtgärder eller ge mer detaljerad information om dess leveranskedja och aktiviteter i regionen, varnar han.
BASF har granskat fabriker i Xinjiang i flera år, men avslöjade inte den exakta omfattningen av revisionen eller namnet på det faktiska revisionsföretaget. Men som VW upplevde i december kommer ökad insyn i granskningen i områden där lokalbefolkningen är hårt förtryckt med sina egna rykterisker.
Bara några dagar efter att VW släppte en sammanfattning av sin efterlängtade granskning som inte hittade några tecken på tvångsarbete vid sin fabrik i Xinjiang, de flesta anställda på tyska konsultföretaget Ronning, som ledde granskningen, tog han offentligt avstånd från resultaten.
För att dämpa nedfallet sa företagets grundare Marcus Lehning till Financial Times att revisionen baserades på en granskning av dokument som rör fabrikens 197 anställda, snarare än intervjuer (som VW och Lehning tidigare sagt). ) och fortsatte. För att upprepa vad kritiker har sagt hela tiden.
Att fråga anställda om verkligheten i livet i Xinjiang skulle ”sätta dem i fara.” ”Även om de vet något kan de inte säga det i en intervju”, sa Ronning då och bidrog till att VW drog tillbaka en ”röd flagga” ESG-betyg av indexleverantören MSCI. Han undergrävde sitt eget företags revision.
Och den här veckan diskuterar Volkswagen och den kinesiska joint venture-partnern SAIC ”den framtida riktningen för deras verksamhet” i Xinjiang-regionen efter nya anklagelser om tvångsarbete relaterade till en testbana som de byggt i regionen. VW berättade dock inte om möjligheten till utträde övervägdes.
Företagets insiders har tidigare sagt att det var omöjligt för företaget att dra sig ur Xinjiang eftersom det skulle reta upp sin joint venture-partner, som ägs av den kinesiska regeringen.
Pekingförbindelsen väcker bredare frågor. Även om dess verksamhet i Xinjiang avvecklas, kan VW fortfarande möta frågor om dess verksamhet i regionen, eftersom den kinesiska regeringen har anklagat den för förtryck i regionen. Detta kommer att bli ett allvarligt problem inte bara för VW utan även för inhemska multinationella företag.
patrica.nilsson@ft.com
